Mar. 11, 2013
Efter en hektisk helg har jag äntligen landat hemma i min kära lägenhet igen. Gick upp innan man brukar gå hem från puls i lördags natt, satte mig på en buss och lyckades sova några timmar ihopkurad på sätet. Vaknade och tävlade i cirka åtta timmar, utan några direkt strålande resultat. Kom hem och slocknade dödstrött i famnen på världens bästa kille, har nog lov att säga så nu när vi kommit fram till att han varken är min kompis eller bror. Att han är min bara, så som jag är hans. Nu ligger jag ensam i sängen och hostar så att jag snart tror att lungorna hänger med ut, livet äger.
