Känner mig väldigt produktiv idag. Har hunnit med att vara på dollarstore med Anna och Moa, sovit några timmar, pluggat, diskat och hanldat. Känns ganska bra ändå. Börjar äntligen sakta men säkert få igång min tröga hjärna och vänja den vid att plugga igen, den har ju faktiskt varit utan sånt i tio veckor.
Igår sov några av torpartjejerna här, det blev mycket prat och lite sömn, somnade inte förrän framåt fyra på morgonen så det var väldigt skönt att vara ledig idag!
Är så sjukt jävla trött. Mina ben exploderar av träningsvärk av minsta rörelse efter gårdagens löprunda och min kropp är helt utmattad efter fyra timmars dans idag. Men det känns skönt, det är så mitt liv brukar vara, så det ska vara. Är så glad över att vara frisk.
Vaknade överlycklig imorse. Varför? Jag hade inte ont i halsen längre. Efter nästan en vecka med halsfluss var det den bästa känslan jag kunde tänka mig. Känner mig dock ganska nerbruten fortfarande, det tar ganska rejält på mitt psyke att behöva ligga instängd, även om jag varit långt ifrån ensam. Så fort jag fick min antibiotika så träffade jag mina saknade tjejer och mös massor hemma hos Moa. Igår var jag med Fabio på bio och såg Ego, och idag var jag på dop. Det jag behöver göra för att känna mig helt frisk igen är att träna. Träna och dansa, och det får jag göra på tisdag.
Det är så jag betett mig de senaste två dagarna. Varför? Jag har feber. Det har gått knappt två månader av detta år och jag är sjuk för tredje gången, vad är det här? Jag är ju sjuk högst två gånger om året annars. I vanliga fall anser jag mig själv vara en hyfsat stark person, men det finns det inte en gnutta kvar av när min kroppstemperstur stiger över 37,5 grader. Idag och igår har jag legat i soffan, gråtandes. Jag vet, men jag kan inte rå för det. Att i ena sekunden frysa så jag skakar och hela kroppen krampar av feberkramper, för att nästa kallsvettas i ren panik är inte min grej. Att min hals dessutom är så svullen att jag gråter bara utav tanken på att jag måste svälja mina tabletter gör inte saken direkt bättre.
Inte mycket får mig att dra på mungiporna just nu, men snart kommer i alla fall världens bästa hit för att lägga kall potatis på min panna. Han och några till avsnitt av den fantastiska serien planet earth ska nog lyckas göra mig stabil i alla fall.
Ligger i soffan på ndc och väntar på bussen. Har breakat, ha eller nej det har jag inte. Jag har legat på golvet och försökt lyssna på instruktionerna jag fått, men det går sådär. Tror helt enkelt inte att jag är skapt för det där. Denna helg har jag träffat mina familjer, och det behövdes för jag gör det allt för sällan. Igår var vi hos mamma och käkade plankstek och såg på melodifestivalen, idag var jag på söndagslunch hos pappa. Dom är fina, mina föräldrar och mina syskon.
Imorgon har jag min första lovdag, och det ska bli så otroligt skönt att bara vara ledig. I och för sig har jag nästan hela veckan uppbokad, men det gills inte riktigt.
Alla hjärtans dag igår, en fin dag. Bokade en resa, åkte pulka, drack varm choklad, fick fina grejer av en fin person och blev alldeles varm i hjärtat för att jag tycker om honom så mycket.
Är helt jävla slut i hela kroppen. Om det beror på dagens bodypump eller att jag städat hela lägenheten som en idiot sen jag kom hem, det vet jag inte. Är dessutom på dåligt humör. Blir så ledsen när människor man tror sig kunna lita på, säger eller skriver saker man aldrig trodde de skulle göra. Men människor förändras. Jag själv vet att jag är starkare än någonsin. Jag bad aldrig om hjälp, ville alltid klara mig själv.
Nu kom min glädje precis in genom dörren, och hans fina värme får mig nog snart på bättre humör. Tack för att jag får sova i din famn, du är bäst.
Ligger i detta nu i en solstol på badet med Julia och glor på en simskola, somnar i vilken sekund som helst. Det här är dock näst sista veckan, sen har jag massor plugg att ta igen, och det orkar jag inte heller. Livet äger
Var hos pappa idag, firade att min fina lillasyster fyller fyra år imorgon. Vi käkade pastagojs (självklart) och blåste ballonger tills ögonen gick i kors, bara för att det är så kul att släppa dom så att de sedan flyger iväg. I mina ögon kommer hon alltid att vara en bebis. Lilla gosan, dig älskar jag så oerhört mycket
